Kitsune (kickass_kit) wrote in windlingjar,
Kitsune
kickass_kit
windlingjar

Kit berättar

"Kom ihåg att jag har varnat er för att det här är en lång historia," säger Kit med ett litet leende från sin plats vid sovrummets enda fönster. "Och det var länge sen, det mesta av det, och delar av det har jag *försökt* att glömma, så..." Hon rycker på axlarna. "Vad jag försöker säga är att ni inte ska förvänta er för mycket av min berättelse." Hon tar ett djupt andetag, och blundar en stund, sedan börjar hon berätta.

"Det var för rätt många år sedan nu, när jag och de andra i Ghostmakers fortfarande var relativt nya på gatan, som vi blev hyrda för en serie ganska underliga uppdrag." Hon öppnar ögonen för att snegla på Gildor. "Jag jobbade som... frilans, kanske man kan säga. Med att göra det folk hade råd att hyra mig för. Vi kallar det "shadowrunner", här." Sedan fortsätter hon.

"Det visade sig tillslut att det handlat om en..." Kit rynkar på pannan, försöker komma ihåg det främmande ordet, som klingade så underligt. "En chal'han. En duell, mellan Harlequin och en annan alv, Ehran." Hon tittar mot Gildor igen. "Um. Jag minns inte om han egentligen hette något annat," säger hon med en urskuldande axelryckning. "Och alla vansinniga saker han fick oss att göra var en del av deras skumma chal'han, som jag tror att han vann, tillslut. Och det är så vi träffade honom..." Hon stannar upp, och ser sig om i rummet för att se om någon har något att fråga henne.
Subscribe
  • Post a new comment

    Error

    default userpic
    When you submit the form an invisible reCAPTCHA check will be performed.
    You must follow the Privacy Policy and Google Terms of use.
  • 63 comments
"Han fick er att göra vansinniga saker, som en del av en duell? Mellan honom och en annan kille? Det verkar väldigt... random. Men jag antar att det är sån han är. Hoppas att ni fick betalt i alla fall." Hon gestikulerar åt Kit att fortsätta.
"Åka mitt ut i Amazonas och sno en blomma från ett växthus, sno ett bokmanus från en förläggare... och alltid lämna något kvar där vi tagit något annat. Det var *mycket* random. Men Harlequin är sån." Hon himlar med ögonen. "Men, ja. Bra betalt. Fast det hade varit bättre om han inte blivit så... imponerad... av oss."

((OOC: Kit fortsätter med sin berättelse i en ny thread här varje gång hon ska säga något längre, jag tror det kanske blir lättast att hålla reda på det då...))
Gildor lyssnar intresserat.

"Shadowrunner... det låter lite som äventyrare. Man gör farliga uppdrag mot betalning åt folk som av olika skäl själva inte kan genomföra dem, stämmer det?"

Han ser lite frågande ut. "En chal'han" Han ändrar subtilt på uttalet och ordet låter på nåt sätt plötsligt vackrare och mer kraftfullt. "En chal'han" är Sperethiel och är vad man kallar en form av ritualiserad hämd. "
Kit skrattar till. "Ja. En äventyrare - precis!" Hon lyssnar på hans förklaring, och nickar. "Det var nåt sånt, ja. Jag pratar ingen Sperethiel, såklart, men... ja. Ett avhugget öra var visst inblandat."
Efter att ha svarat på Starsword och Gildors frågor tar Kit och fortsätter sin berättelse.

"Men det var bara det första vi såg av Harlequin. Nästa gång blev mycket mer... intensiv. Vi alla som träffat honom innan upplevde en serie oförklarliga drömmar och underliga händelser, och så en dag vaknade vi allihop i en minibuss på astralplanet, och Harlequin styrde." Hon sticker in en förklaring till Gildor i samma andetag som hon fortsätter berätta. "Minibuss - ett slags fordon som tar flera passagerare. Och det var den första gången någon av oss fick höra talas om Fasor."

Kits blick blir ofokuserad, och hennes röst intensivare med de minnen som väcks till liv. "Magin går i cykler, det vet ni. Magin kan också... gå i en plötslig avstickare, som en solstorm, eller... en spik, helt enkelt. Det händer när man koncentrerar väldigt mäktig magi här vår värld, och påverkar... andra världar. Avståndet till dem." Hon tvekar, famlar efter ord. "Tänk er att vår värld ligger avskild från andra världar, andra metaplan, av en enorm klyfta. När magin stiger krymper klyftan, men vanligtvis krävs det väldigt mycket för att världarna skall vara nära nog att snudda vid varandra. Det är när de gör det som Fasor kan komma över - men det visste ni redan." Hon pausar, fuktar läpparna med tungspetsen.

"En intensiv koncentration magisk energi i vår värld kan påverka den där klyftan. Inte bringa hela världen närmare, men... bygga en bro. Istället för att klyftan smalnar av på ett normalt sätt skjuter plötsligt en klippa över, nära nog för... saker... att börja ta sig över från andra sidan, om de bara överbrygger det sista lilla gapet där. Och det var vad vi såg när vi kom dit. Vi *såg det*. Klyftan, klippan - varelserna på väg över..." Hon tystnar. "Det är så jag känner till Fasor."
Gildor lyssnar intresserat och nickar då och då. "Och det förklarar hur det kommer sig ett ni känner till Fasor när Trent inte gör det... fast... om denne Harlequin har levt ända sen min tid, varför har han då inte varnat folk så ni kan börja förbereda er?"

Han funderar en liten stund. "Jag utgår ifrån att det hade byggts en sådan bro och att ni på nåt sätt lyckades riva denna... stämmer det?"

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

"Harlequin hade tagit med oss dit, för att - sa han - Ödet sagt åt *honom* att hindra dem." Hon låter lätt skeptisk när hon säger det.

"Han behövde vår hjälp. Han är stark, men inte osårbar, inte allsmäktig." Det är något i Kits röst när hon säger det som inte är upprörd ilska, inte alls samma känslor som hon visat innan när Harlequin kom på tal. "Och han hade valt oss för att han kände oss, sedan det där med hans challhan. Och för att han är vansinnig." Hon himlar med ögonen, genast tillbaks till att vara ilsken på den galna alven.

"Han stannade kvar på den där klyftan, för att hålla tillbaks... horden. Som vällde över den, redan när vi kom dit. Han skickade med oss sin assistent, Frosty, men hon visste inte mycket mer än vi, och... sedan var vi någon annanstans. På samma sätt som Starsword berättade så reste vi genom ett antal olika metaplan, tills vi fick reda på hur man kunde hindra fasorna, och vad som krävdes för att göra det. Vi..." Hon tvekar, sedan småler hon lite urskuldande. "Vi svor att stanna kvar och skydda den där förbannade bron tillslut, efter att vi tagit oss igenom alla möjliga och omöjliga uppdrag, men... vi vaknade upp i våra sängar allihop, precis som om ingenting hänt. Och Harlequin... jag vet inte. Jag tror vi lyckades... stoppa dem, men bron kanske är kvar." Kit vrider sig lite vid tanken. "Jag vet inte. Jag har inte varit tillbaks där, och Harlequin har aldrig givit någon av oss ett ordentligt svar. Bron... den kom från vår värld, när allt kommer omkring, och inget säger att det inte går att tillverka en ny..." Hennes röst tystnar, och hon ryser till, som om rummet blivit plötsligt kallare.
"'Ödet' hade sagt åt honom?" Starsword låter också skeptisk. "Undrar om han inte fick en vink av att folk åkte genom tiden för att mörda honom innan han fick en chans att göra det?"

"Men ni klarade er tillbaka allihop? Och Fasorna kom uppenbarligen inte hit, så ni måste ha klarat det." En hel *hord* av dem... Hon ryser ofrivilligt. "Om ni lyckades stoppa dem en gång så kan de stoppas igen, även om någon är idiotisk nog att bygga upp den där bron igen..."

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

swordprancer

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

swordprancer

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

swordprancer

14 years ago

thestarsword

14 years ago

swordprancer

14 years ago

thestarsword

14 years ago

"Det var inte sista gången jag träffade Harlequin, eller sista gången jag var på metaplanen, men det var sista gången jag var med Harlequin på metaplanen, och sista gången jag såg den där klyftan, och bron..." Kit blundar snabbt, i ett ögonblick av tilltvingat lugn, medan hon snabbt känner efter hur mycket hon borde berätta om resten av sina erfarenheter med Fasor. Hon kväver en rysning innan hon fortsätter.

"Ni behöver inte veta detaljerna, men jag tror det kan vara viktigt att jag nämner ett par saker från min första upplevelse. Nämligen - det var någon ute efter Harlequin då. Han var... mäktig, nästan lika mäktig som Harlequin. På varje plan vi kom till fanns en... en slags representation av Harlequin, en avatar. Och på varje plan fanns också en avatar utav Harlequins fiende. Denna fiende var... mer än mänsklig. I alla fall hans drivkraft. Ingen människa hade kunnat göra vad han gjorde annars."

"Och," fortsätter hon i en låg röst, "jag har haft otur nog att stifta bekantskap med en annan..." Hon pausar nästan omärkbart. Drake? Nej. De behöver inte veta. "varelse... som var driven av en Fasa. Vi kanske stängde bron innan vi blev invaderade, men visst var det en del som tog sig över. Tog sig förbi Harlequin. Tog sig hit." Hon tystnar, och det märks på henne att de få orden döljer fler känslor än de kan se.
Gildor blir fundersam och börjar gå av och an. "Hmmm... det betyder att vi tre... och om jag förstod saken rätt även Tim, alla har arbetat mot Fasorna på ett eller annat sätt. Skulle detta kunna va nåt som en Fasa har gjort? Fått oss hit utan att Märka oss för att på ett enkelt sätt bli av med oss vid en viktig tidpunkt i våra respektive liv?"

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

swordprancer

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

"Hur jag hamnade här... det är mindre konstigt," säger Kit med ett litet leende när hon svarat på alla andra frågor. "Eller - mindre konstigt i jämförelse med annat vi pratat om, i alla fall. Jag fick ett meddelande om att träffa någon ett par timmar söderut, alldeles vid gränsen till Tir Tairngire." Hon pausar, och tillägger för Gildor. "Jag kommer från en stad som heter Seattle, och vi har fordon som gör att vi kan färdas mycket snabbt. Tir Tairngire är ett alvstyrt rike som ligger flera hundra mil söder om Seattle, men det tar bara några timmar att köra dit. Och," säger hon, och blinkar åt Starsword, "jag är inte välkommen *i* Tir längre. Ett arbetsrelaterat problem. Jag..." Hon rotar i sina fickor, och häver sedan ur sig en mycket uttrycksfull svordom på japanska. "Jag hade lappen alldeles här! Men jag måste ha lämnat den i bilen. Mitt fordon. Som är anledningen till att jag är *här* här. Det dumma skrället fick något motorstopp, och jag ringde bärgningsfirman, men de kunde inte säga när de skulle komma, för jag var så långt bort, och vädret var dåligt. Och jag tyckte inte det var så kul att sitta vid vägkanten i en stendöd bil mitt i ett oväder, så jag testade att följa vägen en liten bit, och jag hade inte gått särskilt långt när jag hittade det här stället. Så. Nöjda?"

((OOC: Kit skulle fråga efter Tims historia nu, men Tim är spårlöst försvunnen. :P))
"Trent hade tydligen också fått motorstopp, tyckte jag han sa. Själv hade jag ingen bil, eftersom jag var ute i vildmarken. Norra Sydamerika, en bit söder om Orinoco. Men jag blev överraskad av en tät dimma som förvirrade mina sinnen mer än dimma borde göra. Sen hamnade jag här."

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

swordprancer

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

swordprancer

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

swordprancer

14 years ago

Trent öppnar dörren till värdshuset och suckar när han kommer in, han hade hoppats på att hitta något trevligt landmärke, som en betongvägg med lite klotter, lite civilisation...hur fasen ska han förklara detta för det samlade folket...?

Han skakar av vattnet från hatten och hänger upp rock och hatt över en stol samtidigt som han beställer lite varm soppa, efter över en timmes fruktlös promenad där ute så behövde han något varmt. Han stannar upp i sin beställning och kikar panikartat mot baren och drar en lättnadens suck när han ser en credstick reader stå på baren - av någon anledning så känns det inte konstigt, å andra sidan så känns inte mycket konstigt alls längre.

((OOC: Hur vill ni ha det? Ska jag gå på originaltanken med ett tomt ingenstans utanför baren eller ska jag låta fantasin gå total haywire? OBS, med tanke på att jag inte svarat på mycket och ni har hunnit med en hel del så har det gått ca en halvtimme inne i värdshuset, trent har varit på promenad i ungefär en och en halv timme.))
((OOC: *tittar på felposten* fan, och inte kan jag deleta heller))

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago

j_trent

14 years ago

naye

14 years ago

swordprancer

14 years ago

Trent sätter sig ner och värmer händerna mot skålen vars innehåll doftar ljuvligt - även om mängden rosmarin dom sprinklat på doftar en aning för stark för hans smak. Han börjar föra skeden mot munnen när han börjar äta och svär inombordes.

Du kan stanna och äta Trent, ok, det är god och varm mat...men jag kan ju alltid ta med maten till rummet...

Han tar med sig skålen och rör sig uppför trappan tills han kommer till en korridor som han stannar halvägs igenom när han fångar röster längre fram, från det rummet han blev hänvisad till.

Han blundar ett ögonblick och koncenterar sig, mycket riktigt, dom är där - Ljudet är dämpat till en början tills han hittar rätt våglängd och lyckas filtrera bort två ilskna träbaggar som tydligen slåss i en av bjälkarna som är en del av dörrkarmen.

Intressant, hoppas dom är villiga att upprepa alltihop från början...
((OOC: Eh. Upprepa allt från början? Lycka till. o_O För övrigt går jag och lägger mig strax. Gonatt. ^^))

kickass_kit

14 years ago

thestarsword

14 years ago

kickass_kit

14 years ago