squee is a universal language (naye) wrote in windlingjar,
squee is a universal language
naye
windlingjar

Underliga saker händer på The Windling Jar

Förra posten hade halkat alldeles för långt ned i min vännerlistvy, så jag startar en ny här, och hoppas att de som känner för att vara med kan hänga på nu! ^_^

Vad som hänt: LD, Starsword och Trent har bestämt sig för att utforska värdshuset, och LD har fått en nyckelknippa av värdshusvärdinnan Grillbritt. De är fortfarande nära baren, men har gjort sig klara att gå upp på övervåningen, där de ska gå igenom de rum de kan öppna med nycklarna.

Under tiden har Gildor bestämt sig för att stöta på en snygg alvflicka, men det går inte riktigt som planerat. Istället för att hälsa frågar hon bara "Vem är det som är blind och döv och stum, men alltid säger sanningen?", och hon gör det med ett leende. Det verkar snarare uppmuntra Gildor än få honom att vilja ge upp. När han försöker smickra in sig hos alven får han följande reaktion till svar:

Alvflickan fortsätter le, men ser lite förvirrad ut. Hon vänder sig om till en ung dvärg som Gildor inte lagt märke till förrän nu, och dvärgen möter hennes blick med en obekymrad axelryckning. Sedan plirar han på Gildor genom sina buskiga röda ögonbryn. "Vem är det som är blind och döv och stum, men alltid säger sanningen?" frågar han bestämt.

Så! Spela på! (Alla som har haft uppmärksamheten riktad mot Gildor kommer att ha kunnat höra både hans raggningsrepliker och alven och dvärgens något kryptiska svar. LD & co har inte heller varit direkt diskreta med att diskutera sina planer, så där går det också bra att hoppa in.)
Subscribe
  • Post a new comment

    Error

    default userpic
    When you submit the form an invisible reCAPTCHA check will be performed.
    You must follow the Privacy Policy and Google Terms of use.
  • 9 comments
Gildor ser lätt irriterad ut när han vänder sig mot dvärgen. "Jag vet inte vem du är, men om du ursäktar mig så vill jag få prata med damen i fred." Han pekar bort mot Kit och resten av gruppen medan han fortfarande pratar med dvärgen. "Jag tror att du och dom skulle ha väldigt kul tillsammans." Sen vänder han sig mot alvflickan och ler. "Så... får jag bjuda dig på nåt att dricka?"
När Gildor tystnat märker han att både alven och dvärgen nu tittar något tveksamt på honom, och sedan på varandra. Alven lutar sig ner och viskar något i dvärgens öra, och hennes långa silverfärgade hår döljer hennes ansikte när hon gör det. Hon rätar på sig, och de vänder sig båda mot Gildor, nu tydligt irriterade på hans närvaro. Alven gör en rörelse mot sin halvfulla tallrik, och köttbiten dvärgen har spetsad på sin dolk, och säger med korthuggna toner "Vem är det som är blind och döv och stum, men alltid säger sanningen?"
Han ser irriterad ut. "Visst. Fint. Jag förstår. Han är din kille och ni vill få vara ifred. Men varför inte säga det direkt? Varför hålla på och larva er?" Han slår ut med armarna och vänder sig om och går bort mot de andra. Han stannar framför dem och pekar mot alvflickan och dvärgen medan han tar en klunk öl. "Där har ni nåt ni kan utforska." Sen vänder han sig om och tittar ut över lokalen.
Gildor kan se att lokalen nu blivit ännu mer packad, och lägger märke till att det skyndar omkring både män och kvinnor av olika raser med förkläden, som måste vara serveringspersonal av något slag. De bär på brickor med mat, ölsejdlar, och någon slags små konstiga glas med lustigt färgade vätskor som verkar prydas av diverse underliga föremål.

Efter att ha försökt få någon ordning på kaoset kan han se en öppning i väggen brevid baren, på andra sidan än den där trappan var. De gäster som strömmat till och inte får plats här inne, runt de fullpackade borden eller den välbefolkade baren, verkar röra sig längre in lokalen genom den öppningen. Många av servitörerna är också på väg dit, även om Gildor inte kan se någon köksdörr eller liknande, oavsätt hur mycket han tittar efter den.

Det är en enorm variation på gästerna, så givetvis finns det en hel del vackra kvinnor att vila ögonen på. Alla gäster han ser verkar trivas (eller i alla fall inte vilja försöka ta sig bort från The Windling Jar), och pratar glatt med varandra, eller koncentrerar sig på sin mat eller dryck. Gildor kan inte urskilja något ovanligt i det sorl som omger honom, utan det låter som vanliga konversationer, då och då avbrutna av skratt eller utrop.
Han står och tittar ett tag och får syn på en vacker människokvinna. Han går självsäkert fram mot henne och säger "Goddag min sköna. Ni får ursäkta mig att jag avbryter, men er skönhet överträffar Alachias och jag kunde inte motstå. Ger ni mig den äran att få bjuda er på något att dricka?"
Kvinnan, som är klädd i en sorts läderkläder med metall på (de verkar väldigt främmande för Gildor, men de sitter bara bra), ler brett åt honom, och ger honom en inbjudande blinkning. Hon trycker sig nära honom, och sträcker på sig för att kunna viska något i hans öra. Hennes andedräkt är varm mot Gildors öra, och hennes röst är lite hes, när hon i låga toner frågar honom. "Vem är det som är blind och döv och stum, men alltid säger sanningen?"
Gildor fryser i nån sekund innan han återfår fattningen och viskar tillbaka. "Det låter som ypperlig idé. Om du visar vägen till rummet så följar jag efter."
Kit stannar plötsligt upp när hon snappar upp vad som verkar vara en mycket underlig del av Gildors konversation. "Vem är det som är blind och döv och stum, men alltid säger sanningen?" upprepar hon tyst för sig själv. "Vad är det för något svar?" Hon rynkar pannan, och när Gildor vänder sig om mot dem kollar hon snabbt på Starsword och LD för att se om de uppfattat något av det skumma utbytet, och sedan försöker hon fånga Trents blick.
Starsword tittar från Gildor till Kit. Hon var inte särskilt intresserad av Gildors konversation från början, men när han blev avsnäst kunde hon inte låta bli att snappa upp bitar av dvärgens kommentar. Döv och stum? Säger sanningen? Låter inte som någon förolämpning hon någonsin har hört förut. Kit verkar också vara förvirrad av det...